En godnattsaga (baserad på en sann händelse?)

Var lite skakis i morse eftersom jag hade drömt om pappa Andersson. Jennie var också med i drömmen. Vi var med honom ute i skogen och jobbade (sånt därnt Karin brukar göra hemma). Fast vad jag kommer ihåg så fick jag inte bära så mycket. Klättrade mest omkring. I snår, träd och över stenar. Karin var inte med. Därav den extra nervositeten när pappa Andersson stängde av motorsågen och skulle hälsa på oss. Varför han inte gjort det tidigare är ett mysterium. Fick vi bara ett infall, Jennie och jag? Satte oss på tåget till Vborg, vidare mot byn och sen ut i skogen till det område där pappa Andersson befann sig för dagen? Eller hade vi tagit vägen om mamma Andersson och katten? Då hade vi ju fått rulla ut i skogen. Men vem vet. Kanske var det just vad vi gjorde. Sådana frågor får vi aldrig veta svaret på.
Nåväl. Pappa Andersson närmade sig och jag hängde i nåt snår. Fick ta mig ner för att kunna ta i hand. Måste ju visa mig från min bästa sida. Alltså är det bäst att vända min vänsterkind mot pappa Andersson så fiskekroken inte behöver fördärva hans åsyn. Där vaknade jag tyvärr. Alternativt fastnade med foten under en rot och föll framstupa i min iver att möta pappa Andersson. Det sista låter definitivt roligast (och rimligast) så vi säger så.

Därför heter han pappa Andersson. För nu och för alltid. Fick ju aldrig hälsa pån.

Dagens tips: Om du är riktigt hungrig. Se till att din kompis köper dig en kebab.

Det var gott.
Nu ska vi gå och sola.
Tjipp och hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0