...som ingen annan kan

Sist jag sov en natt såhär klubbad var efter hot-shotfesten på Framnäsgatan och då blev utgången ett rivsår, ett par dåliga timmar på isen och ett seeegt jympapass. Eftersom jag lär mig av mina misstag hade jag sett till at jag var ledig idag. Därför kunde den till största delen spenderas i soffan. Hade helst sett mig i Karins säng, med några av hennes kladdkakemuffins bredvid och som alltid, nåt gött från servern. Tyvärr var hon på väg till landet så det blev bussen mot fortet. Bre lite macka och döna i soffan, gött. Ju fler timmar som gick desto svårare blev det dock att se datorskärmen och tv:rutan allt eftersom mörkret la sig. Wääh.
Söndag är också lika med beachvolley sen tre veckor tillbaka så vart ju tvungen att resa mig till slut. Fick lite peppning av bröderna Preiholt så jag kunde packa en väska och få på mig lite anständiga kläder. Lika kul som alltid med sand och värme, synd på havet bara. Jag räknar ner till sommaren. Lite teknikträning. Kämpigt att springa i sand. Vi duschade där så vi slapp släpa hem sandmyggorna.

Svordomarna tillsammans med förolämpningarna har haglat. Tur att man har vänner som kan ta en. Det är lätt värt. Nu sitter de här omkring mig, stickar, myser och kanske blir det sleep-over tillochmed. Ska ändå upp tidigt imorrn. Ungefär samma tid som jag kom hem inatt. Oh my.

Fred ut.